HELGENS DILEMMA

I lördags var det dags för min sambo & mig att gå på ett par vänners bröllop. Då klädkoden för partajet var kostym så hade jag kirrat en fräsig klänning i svart & guld - kände mig smashing! Men finkläder & sommar kommer tyvärr ofta med ett dilemma för mig;

Hur i hela friden ska jag göra med min orakade ben & armhålor?

Trots att jag önskar att det vore min högst privata ensak, så är det baske mig inte det! Två saker slog mig denna helg:

1. Jag tycker själv att jag blir ful i vrålsnygg klänning & orakade ben & armhålor;
2. Jag känner en oro för hur jag kommer bli bemött ifall jag struntar i att raka mig

Dessa tankar efterföljs dock med en respons på respektive punkt. Svaren blir;

1. Amen konstigt då! Jag har ju typ aldrig fått se vrålsnygga brudar i festklänningar & orakade ben någonstans typ. Allt en inte exponeras för känns ju främmande aight? Jag tänker ta mig tusan vara en av de som både har svinfin klänning & orakade spiror
2. Hmm... orkar jag bemöta en eventuell blick eller risig kommentar? Om jag inte orkar bemöta den, hur ska jag göra då, är jag en dålig människa om jag inte orkar ta fajten? Är det värt att ta oron/blicken/kommentaren/efterföljande mående, ifall det riskerar att sabba min festkväll?

Såhär höll jag på. Jag svarade vidare på mina kommentarer, diskuterade med min syster, min pojkvän, var ganska förbannad, ledsen & sen stark & så om igen.

Efter en himla massa om & men beslöt jag mig dock till slut för att raka både ben & armhålor. & det kändes fan INTE bra. 

MEN JAG ORKADE BARA INTE GE MIG IVÄG ETT PAR TIMMAR & VARA RÄDD FÖR ATT FÅ KOMMENTARER, BLI TITTAD PÅ, BLI TVINGAD ATT TA DISKUSSIONEN osv. Jag orkade verkligen inte känna mig obekväm. 

& det gör mig såklart ledsen. Men ibland får en vara lite snäll mot sig själv & påminna sig om att en försöker existera i en värld där ett gäng rövhattar satt upp reglerna. & att beslutet att ibland välja att följa reglerna ger en möjlighet till andningspaus & utrymme att samla kraft.


Tyvärr.




(OBS! Detta är ju kontextberoende! Skulle jag gå på nära vänners bröllop hade dilemmat troligtvis aldrig uppstått. Men just i helgen så var det bröllop för ett par jag ej känner så väl, jag visste att jag inte skulle känna någon av deras familj & vänner. Jag skulle alltså befinna mig i en okänd, & därför eventuellt minerad, social kontext.)